Hej! 

Jag tänkte börja blogga lite igen mest för att jag behöver få ur mig mina tankar och då kan jag lika gärna göra det bakom en skärm. Åren har gått. Det är 2016 nu jag fyller snart 42 år år (Åldersnoja) , min hälsa är sisådär och jag har haft det kämpigt. Jag vet inte längre vad som är vad och det är jobbigt för det ger tankarna mer utrymme att lyckas skapa fler rädslor och katastroftänk   vad är det som felas mig i kroppen och vad sitter i huvudet liksom? Jag ska träffa psykolog i mitten av februari troligtvis kommer hon väl vilja ge mig antidepp och remissa mig vidare... men vi får se. Jag känner mig inte deprimerad men däremot bär jag på en Stor sorg över att må såhär och över att jag känner mig begränsad och att jag har begränsat mig själv. Ett tag begränsade jag mig själv för att låta kroppen vila och det blev så när dom hittade min enorma järnbrist och jag förstod att det var kroppsligt som jag hade sagt till läkarna i flera år och där tog liksom all ork slut.Jag hade ju pressat mig så hårt. Men nu vet jag inte vad som sitter i kroppen och i huvudet som jag sa. Tror också att jag har hormonellkaos och att det ställer till det i huvudet... Jag får konstiga tankar och en känsla av att inte klara av någonting, sen kan en plötslig känsla av att inte vilja stanna kvar i min egna kropp uppstå och den känslan är så hemsk. Vart ska man ta vägen då liksom om man inte vill stanna kvar i sin kropp liksom? Då kommer direkt tankar och rädslokänslor över att man håller på att bli tokig eller tappa kontrollen... Ibland undrar jag om jag har förstört min hjärna genom att tänka för mycket och då kommer rädslor över det och att hjärnan ska koka över   och vad vet jag kanske kokar den för fullt?

Ta som idag till exempel vi är bjudna till min bror och hans familj som vi inte träffar så ofta. Dubbla känslor över besöket... En känsla av att jag absolut vill åka och träffa dom och umgås för jag tycker ju om min bror och vill umgås med hans familj mer, men också en känsla och rädslor över att må dåligt och över att plötsligt må riktigt dåligt eller att må dåligt hela tiden och försöka se normal ut. Det kommer också en sorg över att jag inte är som jag förut var och att dom ska tycka att jag är konstig och en massa andra tänk om tankar som maler på sen igår kväll och nu är det två timmar innan vi ska vara där och jag är så trött. Ska försöka ta mig in i duschen strax...

Jag tror att mitt mående sista tiden har berott på att jag fått fel medicin för sköldkörteln och att den har gjort så att kroppen är stressad men det måendet sitter liksom kvar i tankarna hela tiden nu trots att jag har slutat med medicinen och tror att kroppen mår bättre av det för jag har slutat att svettas som en tok genom hand och fotsulor och sover bättre. Men det kommer tankar om att tänk om du snart kommer att må ännu sämre för att du har slutat med medicinen och såhär håller det på i mitt huvud.

Ja Ni kanske kan förstå min oro över att min hjärna går på högvarv?   . Om jag till exempel har bestämt mig för att åka och handla jag då kommer tusen tankar om att jag inte ska orka ta mig igenom affären ( för när jag hade järnbrist  så var ju kroppen helt slut och jag var ju andfådd bara av att prata men läkarna sa att jag var frisk så jag förstod ju inte varför jag knappt orkade gå) sen kommer tankar om att jag kanske kommer att få känslan av att inte veta vart jag ska ta vägen (starka obehagskänslor i kroppen som gör att jag inte vet vad jag ska göra) Dödsångest? Tankar om att skämma ut mig och börja gråta eller tappa greppet... och såhär håller det på om och om igen. Trots att jag gör det jag tänkt oftast fast det är alltid krävande , men den senaste tiden har jag mest varit hemma då jag inte haft varken pengar eller ork att göra så mycket. Jag har dragit mig undan dom få vänner jag har kvar.

Det är tur att jag har mitt intresse för inredning för jag pysslar mycket hemma i huset och städar efter alla här och sen är min energi slut. Men tror inte att det är bra att bli för hemmakär om ärligheten ska fram så är jag ju helst hemma nu för tiden. Jag har iof min mens nu också för andra gången denna månad då jag har slutat med minipiller som jag testade för att slippa mina enorma blödningar men som inte funkade alls ... så är yrslig och trött borde kanske bara stanna hemma och vila? Men samtidigt ska jag vila bort mitt liv? Dubbla känslor igen. Vill stanna hemma idag för är så trött men mamma kommer att bli besviken på mig och säkert alla andra också. Vi får se en sak i taget , nu en dusch och hoppas på att bli piggare. Wish me luck!    

Jag tänker börja blogga igen  ...det är så mycket tankar som måste ut och vad är då bättre än att blogga?

Det är 2015 hörni!! Wow! Vart tar åren vägen? 

Jag har fyrtioårskris Big Time!!! Känner mig gammal och sliten ...men men bara att acceptera och tänka på annat när dom tankarna kommer   ...typ! Men jag kan sakna att vara ung och det är väl mest för att man inte hade gjort samma misstag idag som man gjorde då, men då hade man ju inget facit heller. Jag var så naiv och såg aldrig mitt egna värde den sista biten är det väl fortfarande lite si och så med hahaha , men tror jag har blivit bättre på att se saker för vad dom är. Fast mina tidigare upplevelser i livet har ju självklart satt sina spår... Den Första kärleken som gick åt skogen och fick mitt självförtroende att försvinna och det smärtan av att bli lämnad. Det gjorde så ont att man inte kunde andas äta eller sova. Sen Min pappas bortgång innan skolstart. Då kom Alla funderingar på liv och död. Varför finns jag? Varför leva och sen dö? Vad är det för mening med allt? Alla dessa tankar och oron som kommer med dom. Rädslan över att bli kvar ensam. Rädslan över att det skulle hända min mamma något. Oro! Ensamhet med tankar man inte vill berätta om. 

På tal om ensamhet vad ni än gör så gå inte och bli sjuka och sjukskrivna för då blir man ensam Big Time!! Vännerna finns inte kvar. Jag vet inte visst det är säkert ens egna fel som inte orkar med och så är man väl en parasit om man inte jobbar. Så känns det iallafall. Allt jag vill är att få kunna börja jobba igen. Att få min kropp att fungera och inte bara stänga av till och från. Det är liksom ingen dream come true att leva med dödsångest och att inte veta vad som är fysiskt och psykist för allt sitter ju liksom ihop ...Men jag vet att när jag sa till läkarna att nåt var fel!! Och ingen lyssnade, utan dom skyllde på utbrändhet i flera år och det köpte inte jag så jag pressade mig själv hysteriskt under flera år tills jag inte längre kom upp på morgonen och bara kunde vila i soffan, vid den tidpunkten var jag utbränd säkerligen iaf min kropp ...innan jag tillslut fick veta att jag hade kraftig järnbrist b12brist folsyrabrist och underfunktion av min sköldkörtel. Så nu känner jag mig utbränd och lurad! Jag blir ledsen när jag tänker på hur hårt jag har pressat mig själv och försökt få läkarna att lyssna eller ta rätt prover. Men jag tänker ofta på vad jag en gång läste som en man som var sjuk hade skrivit -Om jag låter tankarna styra mig så skulle min kropp inte lyda mig!! Det ligger mycket i dom orden. Så jag hoppas att jag snart mår bättre och kan bli en del av samhället igen, nu känner jag mig mer som en loser fast jag INTE valt att bli sjuk. Jag vill vara frisk och leva mitt liv till fullo!! Det finns så mycket jag vill göra!! Och som jag skulle vilja göra med mina barn!! Men en dag i taget det är bara så jag kan leva nu. Men döm aldrig en människa du vet ingenting. 

Nu är det dags att försöka sova här   , God natt världen!!

Det är härligt på landet det enda som suger är internet och telefonuppkopplingen   ...

Man är ju liksom van att kunna koppla upp sig hela tiden... fast samtidigt var det rätt skönt att slippa försöka gå in på facebook för att kolla vad som hänt osv. ...

Nu är vi hemma efter några dagar och tvättmaskinen går varm   ... shit vad tvätt det blir bara av att vara borta ngr enstaka dagar liksom, suck!

En ganska seg dag idag annars...men soligt och varmt :).

kan det vara så att sommaren nu har kommit för att stanna?   , Hoppas!

Japp! Här är jag igen!!

Jag har bara inte haft lust att skriva lixsom...

Jag kommer heller inte gå in på några detaljer om det nu , kanske nästa vecka när jag förhoppningsvis får lite svar på det jag har sökt svar på så länge..., men vi får se hur det blir...   .

Jag har också fått oväntat ovälkommet besök... ibland undrar man om man gjort något dumt buhuuu , suck vill inte    

Ja ja skitsamma!

Solen tittade fram lite idag det var härligt hoppas att sommaren kommer snart :)

Trevlig kväll på er :)))

/Lollo

Jag är just nu fylld av känslor och det känns som om jag skulle kunna explodera rakt av och det är inga positiva känslor...bara besvikelse & ilska just nu,inge kul alls! Ganska trött på människor! Och alla krav!   

///Lollo

Och det är så konstigt att FK tydligen vet mer än min läkare   ... känns så förnedrande då man kämpar konstant.

Jag gör verkligen det! Kämpar dagligen!

Jag önskar att hon som ringde mig idag fick gå i mina skor några dagar... och sen återkomma om hennes bedömning om att godkänna min sjukskrivning eller inte. Jag hörde på henne att hon nu inte hade en tanke på det iaf   , så bara att invänta brev om avslag :( .

Man ska inte bara må dåligt man ska leva på luft också...

/Lollo

Jag mötte min rädsla utan något lugnande (då det också skrämmer mig ;) jag är en kontrollmänniska helt klart.

Det var mycket på grund av den underbara personen som arbetade där på röntgen och som var helt fantastisk, jag ska skicka en blomma till henne under veckan :)

Man tycker att man är patetisk som tycker att det är så enormt jobbigt att åka in i ett rör som låter, men som sagt det är väl känslan av att bli instängd...

Så nu är det bara svaret som jag väntar på, det är lite småjobbigt men så skönt att ha gjort det äntligen   . Ni som tittar in jag blir glad för ett inlägg eller två ;)

///Lollo

Mig själv imorgon försöker se det som något spännande äventyr ;) , berättar mer sen.

Jag hoppas iallafall att jag är starkare än jag tror och att jag litar på mig själv och inte låter tankarna ta över.

Har druckit en varm kopp te nu och hoppas att jag kan sova om en stund.

Blev btw sur när jag vägde mig imorse och hade gått upp det kilot som jag hade gått ner för några dagar sen, hur är det möjligt liksom?   Bläää!

///Lollo