Jag tänker börja blogga igen  ...det är så mycket tankar som måste ut och vad är då bättre än att blogga?

Det är 2015 hörni!! Wow! Vart tar åren vägen? 

Jag har fyrtioårskris Big Time!!! Känner mig gammal och sliten ...men men bara att acceptera och tänka på annat när dom tankarna kommer   ...typ! Men jag kan sakna att vara ung och det är väl mest för att man inte hade gjort samma misstag idag som man gjorde då, men då hade man ju inget facit heller. Jag var så naiv och såg aldrig mitt egna värde den sista biten är det väl fortfarande lite si och så med hahaha , men tror jag har blivit bättre på att se saker för vad dom är. Fast mina tidigare upplevelser i livet har ju självklart satt sina spår... Den Första kärleken som gick åt skogen och fick mitt självförtroende att försvinna och det smärtan av att bli lämnad. Det gjorde så ont att man inte kunde andas äta eller sova. Sen Min pappas bortgång innan skolstart. Då kom Alla funderingar på liv och död. Varför finns jag? Varför leva och sen dö? Vad är det för mening med allt? Alla dessa tankar och oron som kommer med dom. Rädslan över att bli kvar ensam. Rädslan över att det skulle hända min mamma något. Oro! Ensamhet med tankar man inte vill berätta om. 

På tal om ensamhet vad ni än gör så gå inte och bli sjuka och sjukskrivna för då blir man ensam Big Time!! Vännerna finns inte kvar. Jag vet inte visst det är säkert ens egna fel som inte orkar med och så är man väl en parasit om man inte jobbar. Så känns det iallafall. Allt jag vill är att få kunna börja jobba igen. Att få min kropp att fungera och inte bara stänga av till och från. Det är liksom ingen dream come true att leva med dödsångest och att inte veta vad som är fysiskt och psykist för allt sitter ju liksom ihop ...Men jag vet att när jag sa till läkarna att nåt var fel!! Och ingen lyssnade, utan dom skyllde på utbrändhet i flera år och det köpte inte jag så jag pressade mig själv hysteriskt under flera år tills jag inte längre kom upp på morgonen och bara kunde vila i soffan, vid den tidpunkten var jag utbränd säkerligen iaf min kropp ...innan jag tillslut fick veta att jag hade kraftig järnbrist b12brist folsyrabrist och underfunktion av min sköldkörtel. Så nu känner jag mig utbränd och lurad! Jag blir ledsen när jag tänker på hur hårt jag har pressat mig själv och försökt få läkarna att lyssna eller ta rätt prover. Men jag tänker ofta på vad jag en gång läste som en man som var sjuk hade skrivit -Om jag låter tankarna styra mig så skulle min kropp inte lyda mig!! Det ligger mycket i dom orden. Så jag hoppas att jag snart mår bättre och kan bli en del av samhället igen, nu känner jag mig mer som en loser fast jag INTE valt att bli sjuk. Jag vill vara frisk och leva mitt liv till fullo!! Det finns så mycket jag vill göra!! Och som jag skulle vilja göra med mina barn!! Men en dag i taget det är bara så jag kan leva nu. Men döm aldrig en människa du vet ingenting. 

Nu är det dags att försöka sova här   , God natt världen!!