Har inte skrivit på ett tag men nu kände jag för att skriva några rader   ... 

Jag har börjat träna hemma ungefär 5 dagar i veckan ca 20-30 min för att stärka ben mage/rygg , köpte också boken Hjärnstark som säger att hjärnan läker av träning som jag börjat läsa så jag kör på fast min kondis är typ katastrof   ... men det går framåt tycker jag så det är ju bra. Vissa dagar är det verkligen tungt men andra dagar känns det som att kroppen svarar. Så vem vet jag kanske är på rätt spår nu , hoppas!

Järnet är också under kontroll och sköldkörtelmedicinen jag troligen inte skulle ha ätit är nu helt ur kroppen och mina värden ligger bra. Så nu behöver bara min hjärna fatta att jag inte behöver känna stress i situationer som förut stressade både kropp och knopp.

Jag har tagit bilen ner till Olles två gånger ... jag blir självklart väldigt ledsen över att det ska kännas så jobbigt och över att jag blir helt svettig i händer och fötter av rädslor ... så Frustrerande! Men jag har gjort det!! Måste bara ge mig ut helt ensam också och lyckas vinna över känslan att jag inte klarar ett endaste skit   , men lättare sagt än gjort men jag kämpar på  

Jag tror att jag Måste ju ha ngn form av utmattning då min orkeslöshet också gör mig galet frustrerad, det är stundtals som att det finns precis noll energi i kroppen och som att armarna hänger längs med kroppen  och benen knappt orkar lyfta fötterna stundtals. Men som tur är så är vissa dagar bättre och andra sämre och Jag är bara så enormt tacksam så länge jag slipper ha den ångesten jag hade dagligen förra året. Men jag kan inte riktigt sluta gå och vänta på att må så igen , det är som att jag liksom går och är beredd på att ta strid med mig själv ... tankar om vad jag gör då osv. 

Idag skulle jag ha tagit mig till kyrkan i Jakobsberg för stödsamtal vilket kanske kan hjälpa mig att tänka lite nytt ... men jag glömde helt bort att det var idag fast jag kom ihåg det igår ... men jag måste nog åka till kyrkan en gång med sällskap först för jag vet inte riktigt vart den ligger. Allt måste planeras annars blir det jobbigare. Idag är målet att gå en liten kort promenad med wilda ensam med lite musik i mina öron ... det tar emot att gå ensam jag vet inte varför men jag hoppas att det går över snart, för att ha känslan av att inte klara ett skit är som att vara ingenting... Men jag ska ta mig ur det här för jag har så mycket jag vill göra och känna häsdoft snart i min näsa är en sak som ligger högst upp på den listan.

Så lite skulle göra mig så lycklig ... att bara kunna ta bilen vart jag vill igen... Känna mig som jag igen ...vara den mamma jag vill vara till mina barn som är mitt Allt... kunna jobba och få mina egna pengar , sånt man tar för självklart, visst låter det sjukt? 

Det Tycker jag med jag lovar!

Men jag har nog kommit en liten bit som accepterat vart jag är och nu är det bara att börja klättra upp för den där stegen igen ...steg för steg ... utan järnbrist! Då borde det väl bli lättare?

Det jobbiga är att mitt tålamod är så dåligt   ... men nu får man bara gilla läget och bara köra på så gott det går. 

Så håll några tummar och tår är ni snälla för att jag ska kunna njuta lite av min promenad om en stund , kanske blir jag förvånad själv? 

Trevlig kväll på er! 

Tack för att ni läser mina rader det betyder att jag finns! /Lollo