Vad hände liksom? Vad hände med känslan man hade inombords av att klara allt mer därtill och känslan av att vara odödlig? Vart tog den vägen? Plötsligt ersattes den av rädslor man aldrig haft eller ens haft en tanke på och det är dom jag nu får möta en efter en och kräva tillbaks mitt liv igen en bit i taget.

Lovar det Låter lika sjukt för mig som för dig så är svårt att förklara för en som aldrig varit där... men jag vet inte vad som hände jag heller? Det var bara som att all min självkänsla försvann och som att all kraft att stå emot och köra på ändå bara tog slut... Vet som sagt inte om det var sköldkörtelmedicen som gjorde att kroppen stressade upp sinnet också då det visade sig att jag inte skulle ha den medicinen ens, men jag tror att det hade en stor del i det hela och jag hoppas på att snart bara få landa helt i mitt forna jag igen. Men det tar väl en stund när rädslor redan har fått fäste i tankarna och en förväntansångest finns... plus skit att vara känslomänniska. Och Sen när man samtidigt mitt i det allra svagaste blir sviken och sårad djupare än man trodde ens var möjligt av människor man trodde alltid skulle vara en del av ens liv, då känns det liksom nästan lika sorgligt inombords som när jag har förlorat dom som fattas mig här på jorden. Som att jag bokstavligen går sönder inuti utan att kunna göra ett skit. Man ser plötsligt också saker man inte har velat se, men  skillnaden är bara att man inte kan blunda mer trots att känslorna stundtals sliter mig i trasor. 

Men tur att det ändå stundtals känns bara helt ok ändå för vem är jag att bestämma över hur andra väljer att vara och känna? Ingen alls. Jag kan ju bara vara jag och knappt det stundtals   . Men jag vet att jag saknar trygghet just nu och det är den jag nu måste hitta i mig själv nu och inte tro mig hitta i någon annan som ska fånga mig när jag blir rädd för jag vet ju att jag är ensam i mig själv även då och att jag har klarat mer än många andra trots att jag har svårt att tro på att det är så för har fått höra från andra att jag är svag. Men vad vet dom? Har dom gått i mina skor? Nej jag Måste sluta se ner på mig själv hela tiden!! Sluta! Börja tro på mig själv! Japp! 

Jag körde ju bil häromdagen iallafall och det var kul så ska fokusera på att börja köra mer bil måste börja ta mig ut igen och ensam utan sällskap också, fattar inte varför det tar emot? ... men jag ska sätta upp mål varje dag nu och sen hoppas jag på att snart få lite hästdoft i näsan också för den är saknad!   God natt på er! 

Tack för att ni läser mina rader det betyder att jag finns! /Lollo